Cykelhelg de luxe

En helg helt i cyklingens tecken. Började på fredagskväll med att åka upp till Arcus för lite vänstersvängsträning. Bestämde mig för att köra tempohoj i helgen då Per hintat att även han tänkte köra tempo. Efter uppvärmning tänkte vi köra en tjuga partempo med Johan N som instickare då och då. Jag har ju ingen sensor till Garminen på tempocykeln och har således ingen aning hur fort det går. Vi hade bestämt att hålla runt 37-38. Det höll på att sluta illa då Per i en växling mitt i kurvan hojtade till att jag låg och drog i 41 och då jag lyfte på huvudet för att höra vad han sa så gled jag ut en bit i kurvan och körde min högerpedal i hans bakhjul. Nu slutade det lyckligt utan vurpa och bara en par trasiga ekrar men det var med hjärtat i halsgropen. Efter lån av nytt bakhjul så fortsatte vi kvällen med lite intervaller.
Uppstigning 6.00 för fortsatt trampande i Arcus. Körde tröskelintervaller själv och hade förvånansvärt pigga ben. 2x20 och en avslutande 10 då det blev tid över. Snabb lunch på Max och sedan vidare till universitet där Kent N fixat lokal för ett föredrag i träningslära som Petter skulle hålla. Ruggigt intressant och det drog så klart ut på tiden då frågorna var många.
Söndagen hade vi Le Tour de Camilla - Tre timmars spinning på Korpen. Kändes i benen att dom varit igång hela helgen och det blev att gräva djupt under dom avslutande 1-minutersintervallerna.
Tur man har ledig måndag för det fanns varken lust eller kraft för snöskottning idag utan det får bli ett projekt för morgondagen.
Tack till alla inblandade och särskilt till Petter som skötte föreläsningen med bravur.

Cykelhäng

Tillbringade delar av fredagskvällen på hojen i skogen utanför Älvsbyn. Det var Per som hade bjudit in till pannlampecykling med efterföljande tacomiddag och cykelhäng. Gav järnet hem från jobbet och packade ihop cykel och övriga grejer, plockade upp Johan och Petter och drog iväg. Vi for ut i skogen på en bana som Pelle brukar köra som var ruggigt isig. För oss med dubbdäck var det inga problem men jag hade städiga fantomsmärtor i höften av att se Petter på sommardäck halka omkring, och väntade bara på den stora vurpan men han slidade omkring rätt säkert ändå. Vi for ändå tillbaka och böt till dubbdäck på hans cykel och sen körde vi lite race i skogen innan vi åkte tillbaks och fixade käk. Fredrik Röding var med en stund på cyklingen men var tvungen fara med då dök Riström och Andreas upp istället. Rätt mycket cykel- och träningssnack han vi med och klockan var runt 1 innan vi begav oss hem. En riktig kanonkväll hade Pelle fixat. Tack för den!
Le Tour de Camilla står på programmet imorgon. Tre timmar spinning på Korpen. Kul men sjukt jobbigt.

Trött gubbe

Tisdag -  och förra veckans träningsmängd är redan passerad. Följde upp gårdagens tretimmarspass med tre timmar pannlampscykling på pitholmsheden med Petter och Janne. Jag tog vinterhojen med dubbdäck - det gjorde inte dom andra! Slitsamt var det för en av oss. Hårdpumpade dubbdäck och kass dämpare som gjorde att man studsade omkring i skogen +  allmänt risig körställning gjorde att jag sitter med en kropp som värker överallt. Får nog bli storhjulingen hädanefter om det inte blir dödshalka.
Jobb hela dagen imorgon så då blir det bara pendling. Sen får vi se om det blir utecykling eller tröskelintervaller på trainern på torsdag.

Vecka 46 +ANNAT

Skitvecka. Inte ens 6 timmar mäktade jag med. Efter söndagens 3-timmars spinning och måndagens styrkepass hade jag så sjukt ont i benen, och sen kom jag inte riktigt igång igen. Bra pass i Arcus på lördagsmorgonen i alla fall. 4x8 strax över tröskel med två minuters vila mellan och en avslutande tjuga med lite hopp och lek blev en bra genomkörare.
Idag jobbade jag bara några timmar på kvällen så jag kröp i cykelkläderna på morgonen och for ut på ett lugnt distanspass. Tre timmar och sex mil på vinterhojen med dubbdäck blev det innan jag kastade in handduken.

Vecka 45

Skaplig vecka träningsmässigt trots att jag känt mig rätt opeppad och trött hela veckan. Två trainerpass på nyrepade trainern, pendling och som avslutning Le tour de Camilla med tre timmar spinning på söndagsmorgon så landande veckan på drygt 9 timmar. Dagen spinningpass blev en plågsam historia som gjorde KAOS med benen. Drack alldeles för lite och misslyckades kapitalt med ambitionen att ta det lite lugnt så krampen kom som ett brev på posten.
Nästa vecka blir det förhoppningsvis Arcuscykling på fredagkväll och lördagmorgon. Ryktas om lagtempointervaller. Festligt, festligt.

Säljer DHL knark?

Frågan är befogad tycker jag, för leva på att frakta grejer kan dom knappast göra. Min trainer som gick från Tyskland förra onsdagen kom till Luleå måndag morgon. På fyra dagar har dom alltså inte lyckats frakta den dom sista 6 milen. Det hade gått fortare om jag hade promenerat fram och tillbaks till Luleå och hämtat prylen. Klåpare!

Trainerpremiär

Fortfarande inte fått ihop vinterhojen och ishalka ute, så då var det dags att ta tag i trainercyklingen. Bromsen till Flowen har varit på rep och är på väg från Tyskland så jag riggade upp tempohojen i den gamla trainern så länge. 8x4 min tröskelintervaller på låg kadens stod på programmet men jag kom igång lite sent så det blev bara 6 st. Skönt att komma igång med dom lite hårdare passen. Sista veckorna har det mest blivit lugn MTB-cykling på Pitholmsheden och i och för sig tre st 3-timmars spinningpass på Korpen som varit rätt tuffa. Uppehåll och varmgrader imorgon verkar det som. Kanske blir ett utepass då om det inte är DÖDSHALKA.

Sen sist då?

Inte mycket! Eller i och för sig händer det hela tiden. Fullt upp på riktiga jobbet och fullt upp på nya Hundvis där det har lagts konstgräs, målats, tapetserats, städats, körts hinder, skruvats möbler och tusen andra grejer, så Yrkesvägen 36 i Bergsviken mellan Nordhotell och STAR är det som gäller hädanefter vid cykelsammankomster. Lite träning också med mörkercykling i spöregn och tretimmarsspinning på Korpen som höjdpunkter. I morgon blir det en heldag med MTB-cykling, bastu, käk och cykelfilmstittning med ett gäng kamrater. Samling på Räkstigen för alla intresserade. Nu, sista finputsningen på Hundvis inför invigningen.

Piteå Mountainbike Marathon

I går stod banarbete på programmet och det skedde i underbart höstväder. Lite kyligt på morgonen men soligt och fint. Vi samlades en 10-15 pers och delade upp oss två och två och tog var sin del av banan. Jag och Anders hade inga hojar med oss så vi tog sista biten in mot mål. Då vi kom tillbaka var dom andra fortfarande ute på banan så jag kläckte idén om lite afterbike med grillade burgare så vi hade en skön stund i solen då allt var klart.

Grillfest

Ba(r)narbete

Loppet visade sig bli en jobbig och skitig historia. Regnet kom under eftermiddagen och fortsatte hela natten så dom redan jobbiga banorna blev inte att leka med. Det blev en del strykningar men vi var ändå runt 30 st som rullade iväg för att trampa igenom dom 21 och 42 kilometrarna.

Starten

Efter ett lugnt varv på rullskidbanan med Petter som master begav vi oss in i skogen. Ganska direkt syntes det vilka om var starka idag. Dyrander, Petter och en Skellefteåkille fick snabbt lucka i första stigningen och sen såg vi inte dom nått mer. Efter första varvet på den ruggigt tungcyklade och leriga banan låg jag sexa tror jag. Precis då vi svängde av in på vägen upp till Fagersberget kändes det lite sladdrigt fram och halvvägs upp visade det sig vara punktering. Det var bara att gå upp och börja byta slang. Nu visade sig storhjulingen för första gången från sin sämsta sida. Dom stora däcken var ruggigt sladdriga att få på och blöta och kalla fingrar gjorde inte saken bättre. Nu känns det alltid som att man står betydligt längre än man gör. Runt sju minuter tog slangen att byta och då hade alla dom närmaste kört förbi så då det inte fanns nån att jaga och man inte var jagad av nån så slog jag av lite grann och åkte mest och njöt av leran. Tiden blev runt 2.30. Hade kanske kapat 10 minuter utan punkan så jag är riktigt nöjd.

Daniel Dyrander segrade på drygt 2 timmar

Petter trea, en par minuter efter

MTB-brudarna Terese, Angela och Mari

Mörkercykling

Premiär igår för pannlampscykling. Johan och Henrik åkte ner från Luleå och Per från Älvsbyn. Petter hade inte hunnit få sin lampa men Pelle lånade Stefans lampa så då blev vi fem stycken då övriga föll bort av olika anledningar. Vi började med ett varv på banan medans det var ljust. Sen tog Petter täten in på stigarna ut mot Nötön. Sjukt kul i mörkret. Jag fick problem med att sladden var lite för kort och var tvungen göra en lite paus för återkoppling och då försvann Petter, Johan och Henrik som en avlöning, kvar blev jag och Pelle. Inga problem tänkte vi - dom hinner vi lätt upp men skogen var tätare än vi trodde och deras lampor försvann, så vi åkte lite vilse i försöken att hitta kamraterna. Till slut såg vi vad vi trodde var lamporna och öste på och sladdade in på en gård. Det var ljuset från två fönster vi hade sett. Vi anade var vi kört fel, så vi vände och for i rakt motsatt riktning och då såg vi lamporna i skogen. Vi snurrad runt lite innan vi åkte ut till Degerberget och betvingade rullstensåsen upp. Klart intressant upplevelse i mörkret. En nästan surrealistisk känsla att stå på toppen med släckta lampor i kolmörkret och snacka. Storhjulingen uppförde sig förresten exemplariskt på stenarna.
Blev sen lite inspirerad från gårdagen så jag tog ett litet lamppass hem från jobbet ikväll också.

Tröskeltest till total utmattning

Efter DM:et stannade jag, Pelle och Petter kvar och började snacka träning inför 2013 och att det hade varit kul att göra ett tröskeltest. Petter är ju utbildad på detta och var sugen att köpa en lactatmätare men dom kostar ju en slant så vi kläckte den geniala idéen att vi går ihop ett gäng och köper två test av Petter i förväg och vips var utrustningen betald. Förra veckan gjorde Pelle och Engman sina tester i Älvsbyn och kl 10 idag samlades vi ett gäng muntra gossarHundvis för att ta ut oss så mycket vi bara kunde. I nämnd ordning: Kent, jag, Henrik Torneus, Johan Boldrup och sist Petter själv Skulle köra testet.

Dr Larsson med utrustning

Själva testet går till så att man börjar trampa på 100 W i fyra minuter, tar ett blodprov och mäter lactatnivån i blodet och skriver upp pulsen, ökar 40 W och kör 4 minuter och fortsätter så till total utmattning - alltså till man inte överhuvudtaget orkar dra runt pedalerna längre. Då tar man ett sista blodprov.

Johan tar prov på Petter

Själv hade jag väldigt låga förväntningar då sommaren tillbringats i soffan men tänkte att det ändå skulle vara kul att göra testet för att se förbättringarna till nästa test men jag blev grymt överraskad över hur bra testet gick. 260 W gick utan problem, 300 W började bli rätt ansträngt i slutet och 340 W gjorde totalt KAOS med benen och jag fick ge mig efter ca 2,5 minut. Då hade jag passerat min tidigare uppmätta maxpuls med ett slag (kom upp i 195 slag/min) så utmattningen var total. Sista sticket i fingret har jag inget minne av då jag hade fullt sjå att inte ramla av hojen.
Nu ska Petter sammanställa alla siffror och ta fram ett program med vilka zoner man bör ligga i och sedan får vi se vid nästa test om vi skött oss. I april/maj hade vi tänkt nästa test men eventuellt tar vi ett test i februari också. Då jäklar ska 340-wattaren trampas ur har jag tänkt mig.

Kent på väg till kollaps

Henrik på väg till kollaps

Johan på väg till kollaps

Kollapsade cyklar

 

Tunicat T6 Wide

Insåg för ett par år sedan att jag hade rätt kass belysning på hojen. Funkade väl skapligt för vinterpendlingen men för lite seriösare träning och under hösten innan snön kommit har det varit lite väl spännande ibland och nu då jag helt plötsligt blev MTB-cyklist så blev behovet rätt stort. Att köpa en lite vassare belysning blev, för en velputte som jag, ett riktigt projekt då utbudet är minst sagt spretande och stort. Nått måste man ju bestämma sig för så det blev en Tunicatlampa. Hade väl kunnat köpa en kinalampa från DX men dom verkar ha rätt långa leveranstider och jag ville ha lampan nu, så då blev det svenskt kinalyse. Snabb leverans hade dom då jag beställde lampan på måndagkväll och fick den idag.

Själva lampan kändes solid med CNC-fräst lamphus. Jag valde Wide-modellen med slipat glas då jag tänkt ha den under pendlingen och den kändes lite mer allround. Man offrar nog en del ljuslängd men det går ju köpa en spotlampa från DX om det behövs i skogen.

Efter att ha laddat batteriet fullt gick jag ut i skogen och testad och jäklar vilket ljus. Tog några bilder men det var svårt att fånga på bild. Jag upplevde att den lös ännu mer i verkligheten.

Helljus- 1200 lumen, men det ska man kanske ta med en nypa salt men skogskörning kommer inte att bli några problem.

Halvljus - 300 lumen. Kameran ljuger lite. Den lyser bra mycket mindre än på full styrka men fullt tillräckligt för pendling och landsvägscykling.

Som det verkar nu, utan att ha provat skarpt är jag nöjd med lampan. Hoppas bara att den håller ihop också.

Nya hojen då? Blir bara mer och mer nöjd efter att ha kört drygt 50 mil. Dom stora hjulen gör att man blir en mycket bättre MTB-cyklist än man egentligen är och cykeln är ruggigt stabil. 29er is the way to go!

Äventyr

Drog iväg på lite MTB-äventyr i det fina höstvädret. Nästan 6 mil fick jag ihop på mestadels stigar och grusväg. Den här svängen kan man kanske använda till nått kul så jag håller lite på sträckningen, men den innehåller nog något för alla. Sjukt trött var jag i alla fall då jag kom hem efter nära 4 timmars hojande.

Vila efter 3 mil

Smutsigt blir det.

Trädgårdsarbete

Alltså, det här med trädgårdsarbete, är inte det jävligt överskattat. Varken jag eller Yvonne är särskilt mycket för att påta i rabatterna men det brukar väl oftast vara jag som i alla fall gör grovjobbet (läs: klipper ner fullständigt). Vi har en del vildvuxna buskar som jag tänkte kapa ner och ett par rabatter som skulle bort, men då jag blev liggande hela sommaren så blev det inget av det. Var ledig idag och efter 14 träningstimmar på 7 raka träningsdagar så tog jag en vilodag och då fanns det liksom inget att skylla på längre.
Måste man ha buskar och rabatter? Man är ju tröttare på vilodagen än då man tränar!

Skogsmulle

Soligt och fint, ledig till 17 och ett MTB-pass på Valsberget inplanerat. Kan knappast bli bättre. Jag, Petter, Micke, Johan, Andreas, Kent och Henrik som tagit sig från Luleå för att känna på Marathonbanan rullade iväg i rätt lugnt tempo och körde banan ett varv.

Hårda pojkar

Det här är ju min gamla träningsterräng så jag visste att det skulle bli tufft. Konstigt nog gick det ändå rätt bra i dom tidvis brutala backarna trots att formen inte är på topp.

Snabba pojkar

Då vi kom tillbaka till Lindbäcksstadion började Petter fundera om det gick att cykla upp till toppen på grusvägen i familjebacken. -Självklart sa jag mitt nöt, för då  skulle ju det också testas och satan vad jobbigt. Har ju ett antal backintervallpass här så jag visste vad vi gav oss in på. Det gäller verkligen att hitta rätt balans på cykeln och hitta rätt spår i branterna annars börjar det bara spinna och då är det klippt. Henrik var den ende som lyckades utan att sätta ner foten men upp kom vi.

Trötta pojkar

Sen rullade vi ner för tävlingsbacken och liftspåret och sen hade Andreas, Micke och Johan fått nog. Petter tyckte att Henrik borde köra mer då han kommit ända från Luleå så vi for en sväng på 1-1,5 mil runt i skogarna innan vi avslutade. En riktig toppendag blev det.

Första provturen

Petter hade aviserat MTB-träning i kväll så jag hängde så klart med för att testa nya hojjen. Förutom Petter kom även Micke, Johan, Danne Lind och överraskande nog dök Pelle från Nybyn upp. Pitholmsheden var platsen för leken och efter lite transportrull körde vi gång på milspåret. Cykeln gick ju som en dröm över rötterna och stenarna och i sanden var det stor skillnad mot 26-tummaren. Dom tjockare däcken "flöt" över sanden i stället för att sjunka igenom. Branta utförsbackar var också betydligt skojigare med storhjulingen då känslan att slå över försvann. 29-tummarna har ju fått lite kritik för att vara lite sega i igångdraget men jag tyckte det funkade bra trots att cykeln inte är superlätt.
Jag är i alla fall sjukt nöjd med cykeln. Lite småfix med dämparinställning och kapning av styret återstår men ingen brådska med det. Trött vart jag också!!

Unboxing

En låda med nått skoj innehåll

 

Väl inpackad

Passade på att handla lita annat. Ny sadelväska, nya pedaler och en ny pump (har lite dåliga erfarenheter av kolsyrepump i blötväder). En kedjestyrare till LVG-hojjen fick också följa med.

 

 

Sadel och sadelstolpe. Återstår att se om den är kompatibel med min rumpa.

En liten låda full med manualer och diverse tillbehör. En påse reflexer följde också med. Någon som behöver?

Hjulen. 180 mm skiva fram och och 160 mm bak. Om någon lyckas se plastskivan bakom kassetten så ska den bort. Orkade inte i kväll. Hutchington Python var däcken som gällde då jag raceade MTB. Få se om det är nått bett i Schwalbedäcken.

Just det! En 29er blev det.

Rejält transportskydd för baktriangeln.

Och där har vi underverket. Grand Canyon AL 8.9

Genomgående axel ska det tydligen vara på 29ers.

Sådär kan vi ju inte ha det!

Bättre. Lite raceigare körställning. Styrröret får ev. kapas senare.

Enkelt och smärtfritt monterat. Bekvämt, men nog är det en viss tjusning att mecka ihop grejerna själv.

Utväxlingen ser lite barnslig ut med 36/22 fram men ska tydligen vara anpassad för dom större hjulen.

Köpte nya pedaler till galet lågt pris. Lite skeptisk till billiga pedaler men vi får väl se hur länge dom håller.

Det färdiga resultatet.

Cykeln känns väldigt välbyggd och monteringen kan vem som helst klara. Imorgon blir det premiärtur till jobbet. Lite finjustering av reglagen och eventuellt byte till längre styrstam återstår. Sen har jag väldigt svårt att vänja mig med det breda styret. "på min tid" var det smala styren som gällde. Drygt 50 cm kapade jag ned mitt till på förra cykeln och på denna sitter det ett 69 centimeters. Eventuellt sätter jag bågfilen i detta också. Plus dock för att dom utrustat den med ett flatbar så man kan montera barends som jag gillar. Riserbars har jag aldrig varit förtjust i. Återkommer i morgon med ett utlåtande efter första provturen.

Fyrkantsserie i Sjulsmark

Eftersom vi inte körde nått DM-linje, körde vi en snabbt hopplockad fyrkantsserie i stället i går på den tuffa Sjulsmarksbanan. Vi blev 6 st till start men jag hade inga förväntningar att köra alla varv. Till det är formen alldeles för dålig. Hade inga problem att hänga med på platten men då vi kom till jaktberget fick jag verkligen slita. Låg på maxpuls hela backen men slet mig konstigt nog med. Förstod att jag skulle flyga av i kyrkbacken så jag såg till att ta sista förningen fram till backen så jag inte skulle vara i vägen för dom andra. Hängde väl med 2/3 upp men då det började smaka kräka i munnen var det dags att slå av. Körde sen ett varv själv i skaplig fart innan jag klev av. Då hade Micke också fått nog och höll på packa ihop. Petter var snabbast med Johan Boldrup tätt efter. Sen rullade Pelle och Danne in efter en stund.
Ett jättebra träningspass blev det i alla fall och höften kändes i stort sett inget utan nu var det den kassa formen som satte stopp. Avslutar sjukskrivningen i veckan men börjar mjukt med en ledig dag.

Grabbarna som orkade alla varv. Petter, Pelle, Johan och Daniel

DM-tempo

Då Kiruna inte kunde anordna DM:et i år så tog vi över med kort varsel och körde i Hemmingsmark. Har ju absolut ingen fart i benen men var ändå sugen att leka lite med pojkarna och då vi fick ihop funktionärer så krängde jag på mig tempodräkten och tröck tempostruten på knoppen och körde. Hade absolut inga förväntningar på en bra tid då jag har noll fartträning och fortfarande ont i höften då jag trycker på, men konstigt nog så känns det inte ett smack i höften då jag ligger i tempoställning. Hade jättehög puls hela vägen men blev aldrig jättestum. Drygt 38 km/h i snitt var ju ruggigt mycket bättre än väntat så lite fart finns tydligen kvar.  Mycket cykelsnack efteråt som vanligt. Fyrkantsserie i Sjulsmark imorgon men där lär man ju bli avhängd så det sjunger om det men ett varv ska jag köra i alla fall.

Foto av Kurt Lundgren från starten

Armstrong

Då Lance Armstrong nu kastat in handduken så återstår det att se om han blir av med sina TdF-segrar. På bilden kan man se vem som KANSKE har vunnit!

Fallet Thomas Quick

Plöjer sen nått år tillbaks ljudböcker via Storytel. En alldeles utmärkt tjänst som för 169:- i månaden låter en lyssna obegränsat på dom drygt 2000 böcker som finns i biblioteket, antingen som stream eller nedladdat i telefonen. Helt suveränt att kunna läsa samtidigt som man gör annat. Pendlar alltid med en bok i öronen och får då nästan en timmes läsning per dag "gratis". Senaste boken var Hannes Råstams "Fallet Thomas Quick", en helt sanslös historia. Att det kan finnas en eller annan dåre inom rättsväsende kan väl förstå man att lyckas få ihop så många i samma rättsfall är ju obegripligt. Rekommenderas verkligen.
Om någon är intresserad att prova Storytel så har jag fem gratisböcker att dela ut. iPhone eller Androidlur och storytelappen är allt som behövs. En kommentar med mailadress så fixar jag det.
För att göra det lite cykelrelaterat så håller just nu Gabriella Ekströms "De som inte vann" att läsas in efter en omröstning på Storytel.

Rekordmilen 6 a.k.a. Plättracet

Årets sista Rekordmil i går och som traditionen bjuder vankades det plättar av morsan och farsan även om vädret nästan satte stopp för kalaset. Lätt, lätt regn strax före start som gav med sig så det blev ju en riktig toppenkväll. Priser till alla, Pelle fick godis och proppmätta magar på alla.
13 cyklister bör nog nästan ha varit nytt rekord. Kul att Johan Boldrup dammat av tempohojen och dök upp och även att Fredrik Röding dök upp med sin nyköpta Cérvelo P3:a.
Inga riktiga toppentider ikväll dock. Focus fanns väl på annat :)

Petter tog hem femhundringen för årets snabbaste tid. Grattis!

Rekordmilspremiär för Fredrik Röding

En rutinerad Hardy Blom hade hört att det går hårt till vid plättbunken så han behöll hjälmen på.

Skogskocken Marino Berglund