Sidor

måndag 11 januari 2016

The loneliness of the longdistance biker

Måndag = distansdag då jag (nästan) alltid är ledig måndagar. Nu då temperaturen krupit upp till mer anständiga 10-11 minusgrader kan man ju återgå till dom sköna distanspassen. Jag har inga problem med att köra distans själv. Kan nästan säga att jag föredrar det, även om det såklart är skoj att få sällskap nån gång. Vintercykling är ju inte lika socialt som distanspass på sommaren. Dubbdäcksknattret och alla mössor och buffar gör att i alla fall jag har svårt att höra vad man snackar om. Kör jag själv myser jag omkring med en ljudbok i öronen. Dessutom blir det lätt att det börjar gå för fort då man är fler. Jag kör gärna mina distanspass väldigt lugnt för orka trycka på ordentligt (för mig i alla fall) på intervallerna på trainern. Vill gärna försöka undvika mellanmjölkspassen. 
Idag blev det i alla fall nästan 3,5 timme in på kontot. Borgforsvägen upp till Sikfors och sedan via Nybyn och Norrfjärden och en sväng förbi stan och en kaffe hos morsan och farsan innan jag landade hemma. 

1 kommentar:

  1. Känner klart igen mig, det är rätt nice i sin ensamhet att bara lalla lite och lyssna på ljudbok istället för att ranta runt med andra cyklister i grupp. Men jag verkar ha gått från cykling till bilkörning, men ljudboken hänger med :-)

    SvaraRadera