Barcelona

Tillbringade förra vecka i Lloret de Mar på konferens. Var i stort sett inlåsta dom tre första dagarna men fick sedan tre dagar ledigt. Hade väl nån tanke på att hyra en hoj men passade på att ta årets förkylning i samband med resan så då blev det i stället att socialisera med dom andra och dricka sprit. Tog en dag i Barcelona då kameran fick följa med.

 

 

Slut på tävlingssäsongen

Födelsedag i går och vad passade bättre än att fira med att köra DM i tempo. Var egentligen inte jättepeppad då träningen verkligen blivit lidande sista veckorna då det varit mycket på jobbet och jag mentalt redan avslutat säsongen. Vädret såg i alla fall ut att bli toppen även om det var lite kyligt på morgonen men då solen fått värma ett tag blev det riktigt skönt. Hade väl nån sorts plan att försöka hålla runt 320-330 watt i alla fall men var inte alls säker att det skulle hålla. Tydligen fanns det fortfarande lite fart kvar i kroppen för på toppen av Bjulasbacken hade jag drygt 350 watt och det kändes inte alls ansträngt men man ska ju överleva tre mil. Försökte hålla igen lite men benen var pigga och då jag kom in i långbacken efter Hemmingsmark såg jag att jag började komma ikapp dom som startat före och fick lite extra boost av det. Hade 346 watt vid vändet på toppen och lät sen effekten sjunka i utförskörningen. Hade bra tryck då jag kom ut på platten och det gick rejält fort tillbaka då vinden och backarna kom från rätt håll. Snittade runt 49 km/h på tillbaka vägen och kom i mål på 42,47 vilket räckte till dagens snabbaste tid. Riktigt nöjd med både tid, som var nytt pers på banan och snitteffekten som landade på 339 watt. Det trodde jag inte fanns i kroppen med den bristfälliga träningen. Loppet på Trainingpeaks

Idag blev det drygt två timmars myscykling på MTB:n

Septembers Gran Fondo

I helgen skulle vi egentligen ha kört NM i MTB men då det var för få anmälda ställde vi in. Passade på att riva av Stravas Gran Fondo utmaning för september då Yvonne lika så satt fast framför TV:n och kollade Agility VM och vädret var kanon. Nästa helg är det tempo-DM + att jag är valpvakt och helgen efter det åker jag till Barcelona så det var nu eller aldrig. Höll mig i byarna runt ikring och mellanlandade halvvägs hos morsan och farsan för att fika. 13 lugna mil in på kontot. Turen på Trainingpeaks.

Käka hö like à king

Nä men man kanske skulle blogga lite

I vanlig ordning så dör bloggen då säsongen drar igång och det verkligen finns nått vettigt att skriva om. Tar väl en sammanfattning av sommaren så får vi se vad som händer sen.

Luletempot - Säsongen började bra med seger och pers med runt 30 sekunder. Trots en snitteffektnpå 354 watt kändes det inte så kräkjobbigt som ifjol.

Nationaldagstempot - Vinst igen trots den kuperade banan egentligen inte borde passa mig men på nått konstigt sätt går det få bra flyt ändå. 354 watt igen på 23 km blev nog årets bästa tempolopp.

Rödbergsloppet - Linjelopp är ju egentligen inte min grej men i frånvaro av Petter och Janne blev farten i Seletbacken så pass moderat att jag var så klösa mig med. Försökte köra mig trött i spets på klungan så mycket så möjligt fram till målbacken uppför Rödberget där det bara är att kasta in handduken till förmån för starkare backcyklister än mig. Bra race i alla fall och som vanligt går inte fikat efteråt av för hackor.

Rekordmilen - Klumpar ihop alla Rekordmilar. Körde fem, vann fyra och kom tvåa i sista då Mats Nygren återigen dammade till med banrekord. Inget pers i år men var sjukt jämn med tider mellan 13.21 - 13.24. Märktes att träningen fokuserades på längre tempolopp då jag inte blivit snabbare men betydligt uthålligare i hög fart.

Krafttrampen MTB - Var anmäld till Cykelvasan så ett seedningslopp var man ju tvungen att köra. Väldigt lättåkt vilket passar en cyklist som mig. Kom i en grupp med bland annat Tomas Lundberg, Henke Blom och Anton Möller och vi lyckades seeda oss till startled ett i Vasan vilket kändes lite pinsamt för mig, för såå bra cyklist är jag inte men det var bara tacka och ta emot.

Rantrampet - Samma scenario som Rödbergsloppet. Gjorde allt för att köra mig så trött som möjligt innan dom andra får spurta om segern uppför den lilla målbacken.

Krafttrampen - Avslutade vår husvagnsturné i Skellefteå för att jag skulle få köra mig trött på Krafttrampen. Petters order var att som i fjol försöka komma i en utbrytning och efter 5-6 km i nedförsbacken mot Kåge märker jag att jag och Julia Jakobsson, en ruggigt stark fd triathlet som numer kör för Fagersta CA damelit hade fått några meter. VI KÖR skrek jag och så småningom hade vi fått drygt en minut på klungan då backarna började komma. Efter att vi legat och mosat i runt tre mil kom nästa utbrytargrupp ikapp, och jag lyckades trots sega ben kasta mig in på rulle och efter att ha fått "vila" några toteringsf började jag hjälpa till i en riktigt fin belgisk klunga. I sista lilla knäppen innan det började gå utför sa tyvärr mina ben upp sig och jag fick släppa och rullade i mål med klungan. Perfekt träning helt enligt plan men lite surt att jag fick släppa utbrytarna.

Veteran-SM - Länge såg det ut som om det inte skulle bli nått SM men till slut tog Värnamo CK på sig arrangemanget. Det blev jag och Kent Nilsson som skulle försvara Norrbottens färger under helgen. Lördag var det tempolopp på en bana som var som gjord för mig. Inga backar utan det var bara att trycka på. Riktigt nöjd med loppet då jag aldrig kört ett tremilstempo fortare. 41.16 räckte till en elfte plats vilket var helt OK. Som kuriosa kan nämnas att tiden hade räckt till silver i H30 och brons i H50. Linjeloppet blev en fartfylld historia där alla utbrytningsförsök snabbt fångades in. 42,2 i snitt och jag rullade in i mitten av klungan, rätt nöjd ändå.

Cykelvasan - Tävlingsklassen startade 8.00 och då vi klev upp runt 5.30 smattrade regnet mot taket och termometern stod på 7 grader. Vår plan var att värma upp den mil det var mellan Lindvallen där vi bodde och Sälen. Nu var det blött, kallt och dessutom nerför nästan hela vägen så vi var ordentligt nedkylda då vi kom fram men regnet hade gett med sig i alla fall. Är väl inte så mycket att skriva om själva loppet. Lättåkt, skitigt och fartfyllt. Tappade rätt mycket tid och placeringar i utförskörningen från Mångsbodarna på rullgruset. Fegar lite och vill hålla lite avstånd om dom ska vurpa längre fram med påföljden att många kör om men efter höftfrakturen är det "better safe then sorry" som gäller. Rullade i mål på drygt 3.03 vilket får vara helt OK då målet var 3.10. Räckte till plats 301 totalt. Riktigt kul resa som jag är sugen på att göra om.

Rondell-Rondell - Ingen tävling men nog så prestigefullt. Målet är att runda rondellen i Öjebyn, köra till Älvsbyn, runt i rondellen och tillbaka till Öjebyn på under två timmar. Sträckan är 86 km så följaktligen krävs det 43 km/h. I fjol försökte vi men missade med några minuter. Då hade några av oss tempocyklar vilket vi inte skulle ha i år men i stället hade vi ytterligare några åkstarka pojkar med oss. Det är något mer lättåkt tillbaka och då vi vände på drygt 42 km/h trodde jag vi hade det som i en liten ask men jäklar vad snittet steg sakta trots att farten var hög. Efter Sikfors började dessutom benen knorra betänkligt och sista milen var verkligen en plåga. Av dom 9 som startade var vi 7 som i alla fall rullade förbi 70 skyltarna som var målet med 19 sekunder tillgodo. Skittrötta men nöjda över att ha klarat målet. Nu blir det spännande att få se vilka ångestframkallande spektaket Per och Petter tänker styra upp till nästa år.

Nu är det bara DM:et den 20/9 kvar innan en riktigt bra tävlingssäsong är över. Vad som måste förbättras är sommarträningen. I år har jag i alla fall skapligt lyckas hålla i intervallträningen men skärpning till nästa år utlovas.
Sen kanske jag lyckas hålla i bloggandet också. Kanske.

Strava Gran Fondo 2

I fjol vid den här tiden var det Quark Power Trip som var Stravas utmaning i februari. 100 miles på ett pass som jag fick köra nästan hela vägen själv då både Petter och Janne blev sjuka. Fick tacksamt nog sällskap en bit av Kent men annars var det att nöta på i sin ensamhet. Nu verkar dom köra en 13-milautmaning varje månad och igår var det dags för oss att köra och nu skulle vi bli några stycken. Temperaturen skulle inte bli några problem men då lovade dom snö i stället. Det såg lugnt ut då jag gick och la mig men klocka 6 då väckaren ringde låg det nästan 1 decimeter blötsnö på marken och snön yrde. Vi skulle samlas kl 8 men eftersom jag började jobba kl 17 och gärna ville hinna duscha och käka i lugn och ro tänkte jag tjuvstarta och hinna köra en timme innan. Runt 7 kom jag iväg och märkte snabbt att det här kunde bli en jobbig dag.

Snöstormsdistans

Skamgränsen är 20 km/h så det var lite missmodigt att landa hos Petters föräldrar med 16 km/h i snitt och tanken började komma att det skulle bli svårt att hinna tidsmässigt men samtidigt måste dom ju ut och ploga så småningom. Vi hade en runda planerad på lite mindre vägar, men insåg att vi i stället skulle få leta oss ut på lite större vägar som kanske skulle vara plogade.

Kurt, Camilla, Petter och Janne

Det blev jag, Petter, Janne och Camilla L som skulle köra 13-milaren och Kurt som kom med fatbiken och skulle köra en bit med oss. Otroligt vad fint det flöt på för honom där vi sladdade fram på oplogade vägar. Efter han lämnade oss for han en sväng på 9 mil själv. Stark gubbe det där. Det var då vi, till slut  kom ut på Älvsbyvägen som underlaget började bli cyklingsbart och sedan var det bara några km i slutet av rundan som var oplogade och snitthastigheten ökade sakta. Camilla stretade på sjukt bra och hade sällan några problem att hänga med trots att vi körde på i bra tempo. Ibland då man trodde hon släppt hörde man ett litet skrik då hon fått en lite sladd då hon körde odubbat. Hon hade inte hunnit få sina dubbdäck till sin nya 27,5 men det funkade bra ändå. Efter sex mil började hon bli lite seg i benen och skickade iväg oss.

Nöter på

Det tuffade på rätt bra och efter 6.09 hade jag äntligen gjort mina 130 km. Snittet blev 21,5. Inte jättehögt men min första timme gick ju sjukt sakta. Ett riktigt bra distanspass blev det och trots att vädret gjorde det till en utmaning så blev det inte riktigt så jävligt som befarat.

En kul grej var att efter jag laddat upp filen på Strava så kollade jag på Monthly Training Series-utmaningen dom har och där låg jag då tvåa där både ettan och trean trampar runt på Kanarieöarna och i Andalucien.

Övar för lördag

Rullar väl på med en hel del distans nu. Man blev ju lite svältfödd på utecykling under januari då det var så kallt. I måndags var jag helt sänkt efter söndagens distanspass. Återhämtningen efter det passet blev riktigt kasst då jag direkt jag kom hem svidade om och gick ut och skottade snö några timmar utan att käka nått mellan. Var även lite öm i vänstersidan efter marksyningen.  I tisdags och idag drog jag ut några timmar direkt efter jobbet. Rätt bekvämt att då man lika är ombytt för pendling bara trampa förbi hemma och dumpa ryggan och fylla flaskan med lite varm saft. Får ta det som övning inför lördagen då vi är ett gäng som tänkte plocka Stravas februuariutmaning på 13 mil. Blåst och kräksnö utlovas så det verkar bli en riktig misärfest.
Verkar som att veckans enda trainerpass blev i onsdags då jag vilade i måndags och jobbar hela söndagen, men då blev det ett riktigt bra pass och andra sidan. Kändes lite segt i benen då jag hoppade upp på hojen men märkte redan under uppvärmningen att benen svarade bra, så jag beslöt att trycka på lite extra så fick det bära eller brista. Nytt pers på fyrorna igen med 389, 392, 393 och 397 watt på respektive fyra och ett snitt på 393 watt. Har märkt att jag kör intervallerna bättre dagen efter ett distanspass. Har jag vilat dagen innan blir passet mycket tyngre. 

4,5 timmar distans

Söndagen bjöd på riktigt skönt cykelväder. 8-9 minusgrader, lätt snöfall och cykelsugna kamrater borgade för en fin söndagsförmiddag. Jag, Janne och Petter rullade iväg runt 9 och vi beslutade att köra rundan runt Alter och hemåt efter Borgforsvägen, en runda på runt 9 mil. Petter och Janne som är riktigt tekniska var sugna att prova vägen/skoterleden mellan Bredviksberget och Kopparnäs och det visade sig bli en jobbig historia, speciellt för mig som - hur ska vi uttrycka det "inte är riktigt lika teknisk". Då det varit så lite snö i vinter var det kört bil där med två djupa hjulspår som följd vilket jag inte gillar att fastna i. Jag körde därför mellan spåren där där man hade lite mer utrymme att åka på men där gick det i stället ordentligt tungt och var rätt slirigt. Skoj och utmanande var det i alla fall men skönt då vi efter 6-7 km kom ut på vägen.

Två hårdingar i skogen

Det blev en rätt jobbig tur då stora partier av turen var rätt spåriga och moddiga och man fick hela tiden vara beredd och parera för kast på cykeln. Snitthastigheten på 20 km/h visar att det gick lite tungt. Det sladdades runt en hel del och jag och Petter synade backen en gång var men det var nära flera gånger så vi klarade oss rätt bra ändå. Jag kände mig ändå rätt pigg hela rundan men så här dagen efter känns det verkligen i hela kroppen. En riktig kanondag blev det i alla fall.
Planen för dagen var fyror igen och jag har suttit och gruvat mig hela dagen så vi får se hur det blir med det.