Sidor

söndag 9 februari 2014

Strava Gran Fondo 2

I fjol vid den här tiden var det Quark Power Trip som var Stravas utmaning i februari. 100 miles på ett pass som jag fick köra nästan hela vägen själv då både Petter och Janne blev sjuka. Fick tacksamt nog sällskap en bit av Kent men annars var det att nöta på i sin ensamhet. Nu verkar dom köra en 13-milautmaning varje månad och igår var det dags för oss att köra och nu skulle vi bli några stycken. Temperaturen skulle inte bli några problem men då lovade dom snö i stället. Det såg lugnt ut då jag gick och la mig men klocka 6 då väckaren ringde låg det nästan 1 decimeter blötsnö på marken och snön yrde. Vi skulle samlas kl 8 men eftersom jag började jobba kl 17 och gärna ville hinna duscha och käka i lugn och ro tänkte jag tjuvstarta och hinna köra en timme innan. Runt 7 kom jag iväg och märkte snabbt att det här kunde bli en jobbig dag.

Snöstormsdistans
Skamgränsen är 20 km/h så det var lite missmodigt att landa hos Petters föräldrar med 16 km/h i snitt och tanken började komma att det skulle bli svårt att hinna tidsmässigt men samtidigt måste dom ju ut och ploga så småningom. Vi hade en runda planerad på lite mindre vägar, men insåg att vi i stället skulle få leta oss ut på lite större vägar som kanske skulle vara plogade.

Kurt, Camilla, Petter och Janne

Det blev jag, Petter, Janne och Camilla L som skulle köra 13-milaren och Kurt som kom med fatbiken och skulle köra en bit med oss. Otroligt vad fint det flöt på för honom där vi sladdade fram på oplogade vägar. Efter han lämnade oss for han en sväng på 9 mil själv. Stark gubbe det där. Det var då vi, till slut  kom ut på Älvsbyvägen som underlaget började bli cyklingsbart och sedan var det bara några km i slutet av rundan som var oplogade och snitthastigheten ökade sakta. Camilla stretade på sjukt bra och hade sällan några problem att hänga med trots att vi körde på i bra tempo. Ibland då man trodde hon släppt hörde man ett litet skrik då hon fått en lite sladd då hon körde odubbat. Hon hade inte hunnit få sina dubbdäck till sin nya 27,5 men det funkade bra ändå. Efter sex mil började hon bli lite seg i benen och skickade iväg oss.

Nöter på
Det tuffade på rätt bra och efter 6.09 hade jag äntligen gjort mina 130 km. Snittet blev 21,5. Inte jättehögt men min första timme gick ju sjukt sakta. Ett riktigt bra distanspass blev det och trots att vädret gjorde det till en utmaning så blev det inte riktigt så jävligt som befarat.

En kul grej var att efter jag laddat upp filen på Strava så kollade jag på Monthly Training Series-utmaningen dom har och där låg jag då tvåa där både ettan och trean trampar runt på Kanarieöarna och i Andalucien.


torsdag 6 februari 2014

Övar för lördag

Rullar väl på med en hel del distans nu. Man blev ju lite svältfödd på utecykling under januari då det var så kallt. I måndags var jag helt sänkt efter söndagens distanspass. Återhämtningen efter det passet blev riktigt kasst då jag direkt jag kom hem svidade om och gick ut och skottade snö några timmar utan att käka nått mellan. Var även lite öm i vänstersidan efter marksyningen.  I tisdags och idag drog jag ut några timmar direkt efter jobbet. Rätt bekvämt att då man lika är ombytt för pendling bara trampa förbi hemma och dumpa ryggan och fylla flaskan med lite varm saft. Får ta det som övning inför lördagen då vi är ett gäng som tänkte plocka Stravas februuariutmaning på 13 mil. Blåst och kräksnö utlovas så det verkar bli en riktig misärfest.
Verkar som att veckans enda trainerpass blev i onsdags då jag vilade i måndags och jobbar hela söndagen, men då blev det ett riktigt bra pass och andra sidan. Kändes lite segt i benen då jag hoppade upp på hojen men märkte redan under uppvärmningen att benen svarade bra, så jag beslöt att trycka på lite extra så fick det bära eller brista. Nytt pers på fyrorna igen med 389, 392, 393 och 397 watt på respektive fyra och ett snitt på 393 watt. Har märkt att jag kör intervallerna bättre dagen efter ett distanspass. Har jag vilat dagen innan blir passet mycket tyngre. 

måndag 3 februari 2014

4,5 timmar distans

Söndagen bjöd på riktigt skönt cykelväder. 8-9 minusgrader, lätt snöfall och cykelsugna kamrater borgade för en fin söndagsförmiddag. Jag, Janne och Petter rullade iväg runt 9 och vi beslutade att köra rundan runt Alter och hemåt efter Borgforsvägen, en runda på runt 9 mil. Petter och Janne som är riktigt tekniska var sugna att prova vägen/skoterleden mellan Bredviksberget och Kopparnäs och det visade sig bli en jobbig historia, speciellt för mig som - hur ska vi uttrycka det "inte är riktigt lika teknisk". Då det varit så lite snö i vinter var det kört bil där med två djupa hjulspår som följd vilket jag inte gillar att fastna i. Jag körde därför mellan spåren där där man hade lite mer utrymme att åka på men där gick det i stället ordentligt tungt och var rätt slirigt. Skoj och utmanande var det i alla fall men skönt då vi efter 6-7 km kom ut på vägen.

Två hårdingar i skogen

Det blev en rätt jobbig tur då stora partier av turen var rätt spåriga och moddiga och man fick hela tiden vara beredd och parera för kast på cykeln. Snitthastigheten på 20 km/h visar att det gick lite tungt. Det sladdades runt en hel del och jag och Petter synade backen en gång var men det var nära flera gånger så vi klarade oss rätt bra ändå. Jag kände mig ändå rätt pigg hela rundan men så här dagen efter känns det verkligen i hela kroppen. En riktig kanondag blev det i alla fall.
Planen för dagen var fyror igen och jag har suttit och gruvat mig hela dagen så vi får se hur det blir med det.