Sidor

söndag 30 september 2012

Piteå Mountainbike Marathon

I går stod banarbete på programmet och det skedde i underbart höstväder. Lite kyligt på morgonen men soligt och fint. Vi samlades en 10-15 pers och delade upp oss två och två och tog var sin del av banan. Jag och Anders hade inga hojar med oss så vi tog sista biten in mot mål. Då vi kom tillbaka var dom andra fortfarande ute på banan så jag kläckte idén om lite afterbike med grillade burgare så vi hade en skön stund i solen då allt var klart.

Grillfest

Ba(r)narbete

Loppet visade sig bli en jobbig och skitig historia. Regnet kom under eftermiddagen och fortsatte hela natten så dom redan jobbiga banorna blev inte att leka med. Det blev en del strykningar men vi var ändå runt 30 st som rullade iväg för att trampa igenom dom 21 och 42 kilometrarna.


Starten
Efter ett lugnt varv på rullskidbanan med Petter som master begav vi oss in i skogen. Ganska direkt syntes det vilka om var starka idag. Dyrander, Petter och en Skellefteåkille fick snabbt lucka i första stigningen och sen såg vi inte dom nått mer. Efter första varvet på den ruggigt tungcyklade och leriga banan låg jag sexa tror jag. Precis då vi svängde av in på vägen upp till Fagersberget kändes det lite sladdrigt fram och halvvägs upp visade det sig vara punktering. Det var bara att gå upp och börja byta slang. Nu visade sig storhjulingen för första gången från sin sämsta sida. Dom stora däcken var ruggigt sladdriga att få på och blöta och kalla fingrar gjorde inte saken bättre. Nu känns det alltid som att man står betydligt längre än man gör. Runt sju minuter tog slangen att byta och då hade alla dom närmaste kört förbi så då det inte fanns nån att jaga och man inte var jagad av nån så slog jag av lite grann och åkte mest och njöt av leran. Tiden blev runt 2.30. Hade kanske kapat 10 minuter utan punkan så jag är riktigt nöjd.

Daniel Dyrander segrade på drygt 2 timmar

Petter trea, en par minuter efter

MTB-brudarna Terese, Angela och Mari



torsdag 27 september 2012

Mörkercykling

Premiär igår för pannlampscykling. Johan och Henrik åkte ner från Luleå och Per från Älvsbyn. Petter hade inte hunnit få sin lampa men Pelle lånade Stefans lampa så då blev vi fem stycken då övriga föll bort av olika anledningar. Vi började med ett varv på banan medans det var ljust. Sen tog Petter täten in på stigarna ut mot Nötön. Sjukt kul i mörkret. Jag fick problem med att sladden var lite för kort och var tvungen göra en lite paus för återkoppling och då försvann Petter, Johan och Henrik som en avlöning, kvar blev jag och Pelle. Inga problem tänkte vi - dom hinner vi lätt upp men skogen var tätare än vi trodde och deras lampor försvann, så vi åkte lite vilse i försöken att hitta kamraterna. Till slut såg vi vad vi trodde var lamporna och öste på och sladdade in på en gård. Det var ljuset från två fönster vi hade sett. Vi anade var vi kört fel, så vi vände och for i rakt motsatt riktning och då såg vi lamporna i skogen. Vi snurrad runt lite innan vi åkte ut till Degerberget och betvingade rullstensåsen upp. Klart intressant upplevelse i mörkret. En nästan surrealistisk känsla att stå på toppen med släckta lampor i kolmörkret och snacka. Storhjulingen uppförde sig förresten exemplariskt på stenarna.
Blev sen lite inspirerad från gårdagen så jag tog ett litet lamppass hem från jobbet ikväll också.

söndag 23 september 2012

Tröskeltest till total utmattning


Efter DM:et stannade jag, Pelle och Petter kvar och började snacka träning inför 2013 och att det hade varit kul att göra ett tröskeltest. Petter är ju utbildad på detta och var sugen att köpa en lactatmätare men dom kostar ju en slant så vi kläckte den geniala idéen att vi går ihop ett gäng och köper två test av Petter i förväg och vips var utrustningen betald. Förra veckan gjorde Pelle och Engman sina tester i Älvsbyn och kl 10 idag samlades vi ett gäng muntra gossarHundvis för att ta ut oss så mycket vi bara kunde. I nämnd ordning: Kent, jag, Henrik Torneus, Johan Boldrup och sist Petter själv Skulle köra testet.

Dr Larsson med utrustning

Själva testet går till så att man börjar trampa på 100 W i fyra minuter, tar ett blodprov och mäter lactatnivån i blodet och skriver upp pulsen, ökar 40 W och kör 4 minuter och fortsätter så till total utmattning - alltså till man inte överhuvudtaget orkar dra runt pedalerna längre. Då tar man ett sista blodprov.

Johan tar prov på Petter

Själv hade jag väldigt låga förväntningar då sommaren tillbringats i soffan men tänkte att det ändå skulle vara kul att göra testet för att se förbättringarna till nästa test men jag blev grymt överraskad över hur bra testet gick. 260 W gick utan problem, 300 W började bli rätt ansträngt i slutet och 340 W gjorde totalt KAOS med benen och jag fick ge mig efter ca 2,5 minut. Då hade jag passerat min tidigare uppmätta maxpuls med ett slag (kom upp i 195 slag/min) så utmattningen var total. Sista sticket i fingret har jag inget minne av då jag hade fullt sjå att inte ramla av hojen.
Nu ska Petter sammanställa alla siffror och ta fram ett program med vilka zoner man bör ligga i och sedan får vi se vid nästa test om vi skött oss. I april/maj hade vi tänkt nästa test men eventuellt tar vi ett test i februari också. Då jäklar ska 340-wattaren trampas ur har jag tänkt mig.

Kent på väg till kollaps

Henrik på väg till kollaps

Johan på väg till kollaps

Kollapsade cyklar
 


onsdag 19 september 2012

Tunicat T6 Wide

Insåg för ett par år sedan att jag hade rätt kass belysning på hojen. Funkade väl skapligt för vinterpendlingen men för lite seriösare träning och under hösten innan snön kommit har det varit lite väl spännande ibland och nu då jag helt plötsligt blev MTB-cyklist så blev behovet rätt stort. Att köpa en lite vassare belysning blev, för en velputte som jag, ett riktigt projekt då utbudet är minst sagt spretande och stort. Nått måste man ju bestämma sig för så det blev en Tunicatlampa. Hade väl kunnat köpa en kinalampa från DX men dom verkar ha rätt långa leveranstider och jag ville ha lampan nu, så då blev det svenskt kinalyse. Snabb leverans hade dom då jag beställde lampan på måndagkväll och fick den idag.




Själva lampan kändes solid med CNC-fräst lamphus. Jag valde Wide-modellen med slipat glas då jag tänkt ha den under pendlingen och den kändes lite mer allround. Man offrar nog en del ljuslängd men det går ju köpa en spotlampa från DX om det behövs i skogen.


Efter att ha laddat batteriet fullt gick jag ut i skogen och testad och jäklar vilket ljus. Tog några bilder men det var svårt att fånga på bild. Jag upplevde att den lös ännu mer i verkligheten.

Helljus- 1200 lumen, men det ska man kanske ta med en nypa salt men skogskörning kommer inte att bli några problem.

Halvljus - 300 lumen. Kameran ljuger lite. Den lyser bra mycket mindre än på full styrka men fullt tillräckligt för pendling och landsvägscykling.

Som det verkar nu, utan att ha provat skarpt är jag nöjd med lampan. Hoppas bara att den håller ihop också.

Nya hojen då? Blir bara mer och mer nöjd efter att ha kört drygt 50 mil. Dom stora hjulen gör att man blir en mycket bättre MTB-cyklist än man egentligen är och cykeln är ruggigt stabil. 29er is the way to go!

söndag 16 september 2012

Äventyr

Drog iväg på lite MTB-äventyr i det fina höstvädret. Nästan 6 mil fick jag ihop på mestadels stigar och grusväg. Den här svängen kan man kanske använda till nått kul så jag håller lite på sträckningen, men den innehåller nog något för alla. Sjukt trött var jag i alla fall då jag kom hem efter nära 4 timmars hojande.

Vila efter 3 mil

Smutsigt blir det.

måndag 10 september 2012

Trädgårdsarbete

Alltså, det här med trädgårdsarbete, är inte det jävligt överskattat. Varken jag eller Yvonne är särskilt mycket för att påta i rabatterna men det brukar väl oftast vara jag som i alla fall gör grovjobbet (läs: klipper ner fullständigt). Vi har en del vildvuxna buskar som jag tänkte kapa ner och ett par rabatter som skulle bort, men då jag blev liggande hela sommaren så blev det inget av det. Var ledig idag och efter 14 träningstimmar på 7 raka träningsdagar så tog jag en vilodag och då fanns det liksom inget att skylla på längre.
Måste man ha buskar och rabatter? Man är ju tröttare på vilodagen än då man tränar!

söndag 9 september 2012

Skogsmulle

Soligt och fint, ledig till 17 och ett MTB-pass på Valsberget inplanerat. Kan knappast bli bättre. Jag, Petter, Micke, Johan, Andreas, Kent och Henrik som tagit sig från Luleå för att känna på Marathonbanan rullade iväg i rätt lugnt tempo och körde banan ett varv.

Hårda pojkar

Det här är ju min gamla träningsterräng så jag visste att det skulle bli tufft. Konstigt nog gick det ändå rätt bra i dom tidvis brutala backarna trots att formen inte är på topp.

Snabba pojkar

Då vi kom tillbaka till Lindbäcksstadion började Petter fundera om det gick att cykla upp till toppen på grusvägen i familjebacken. -Självklart sa jag mitt nöt, för då  skulle ju det också testas och satan vad jobbigt. Har ju ett antal backintervallpass här så jag visste vad vi gav oss in på. Det gäller verkligen att hitta rätt balans på cykeln och hitta rätt spår i branterna annars börjar det bara spinna och då är det klippt. Henrik var den ende som lyckades utan att sätta ner foten men upp kom vi.

Trötta pojkar

Sen rullade vi ner för tävlingsbacken och liftspåret och sen hade Andreas, Micke och Johan fått nog. Petter tyckte att Henrik borde köra mer då han kommit ända från Luleå så vi for en sväng på 1-1,5 mil runt i skogarna innan vi avslutade. En riktig toppendag blev det.

onsdag 5 september 2012

Första provturen

Petter hade aviserat MTB-träning i kväll så jag hängde så klart med för att testa nya hojjen. Förutom Petter kom även Micke, Johan, Danne Lind och överraskande nog dök Pelle från Nybyn upp. Pitholmsheden var platsen för leken och efter lite transportrull körde vi gång på milspåret. Cykeln gick ju som en dröm över rötterna och stenarna och i sanden var det stor skillnad mot 26-tummaren. Dom tjockare däcken "flöt" över sanden i stället för att sjunka igenom. Branta utförsbackar var också betydligt skojigare med storhjulingen då känslan att slå över försvann. 29-tummarna har ju fått lite kritik för att vara lite sega i igångdraget men jag tyckte det funkade bra trots att cykeln inte är superlätt.
Jag är i alla fall sjukt nöjd med cykeln. Lite småfix med dämparinställning och kapning av styret återstår men ingen brådska med det. Trött vart jag också!!

tisdag 4 september 2012

Unboxing

En låda med nått skoj innehåll


 

Väl inpackad

Passade på att handla lita annat. Ny sadelväska, nya pedaler och en ny pump (har lite dåliga erfarenheter av kolsyrepump i blötväder). En kedjestyrare till LVG-hojjen fick också följa med.
  
Sadel och sadelstolpe. Återstår att se om den är kompatibel med min rumpa.
En liten låda full med manualer och diverse tillbehör. En påse reflexer följde också med. Någon som behöver?

Hjulen. 180 mm skiva fram och och 160 mm bak. Om någon lyckas se plastskivan bakom kassetten så ska den bort. Orkade inte i kväll. Hutchington Python var däcken som gällde då jag raceade MTB. Få se om det är nått bett i Schwalbedäcken.

Just det! En 29er blev det.

Rejält transportskydd för baktriangeln.
Och där har vi underverket. Grand Canyon AL 8.9
Genomgående axel ska det tydligen vara på 29ers.
Sådär kan vi ju inte ha det!

Bättre. Lite raceigare körställning. Styrröret får ev. kapas senare.
Enkelt och smärtfritt monterat. Bekvämt, men nog är det en viss tjusning att mecka ihop grejerna själv.

Utväxlingen ser lite barnslig ut med 36/22 fram men ska tydligen vara anpassad för dom större hjulen.
Köpte nya pedaler till galet lågt pris. Lite skeptisk till billiga pedaler men vi får väl se hur länge dom håller.


Det färdiga resultatet.

Cykeln känns väldigt välbyggd och monteringen kan vem som helst klara. Imorgon blir det premiärtur till jobbet. Lite finjustering av reglagen och eventuellt byte till längre styrstam återstår. Sen har jag väldigt svårt att vänja mig med det breda styret. "på min tid" var det smala styren som gällde. Drygt 50 cm kapade jag ned mitt till på förra cykeln och på denna sitter det ett 69 centimeters. Eventuellt sätter jag bågfilen i detta också. Plus dock för att dom utrustat den med ett flatbar så man kan montera barends som jag gillar. Riserbars har jag aldrig varit förtjust i. Återkommer i morgon med ett utlåtande efter första provturen.