Sidor

söndag 24 februari 2013

Quarq Power Trip

100 miles (161 km) på ett träningspass lät ju som en lagom utmaning i februari om det nu inte skulle bli arktisk polarkyla. Väderprognosen den senaste veckan har visat på riktigt kanonväder och mycket riktigt var det nollgradigt och klar himmel vid 8 då vi bestämt start. Nu blev jag själv då Petter åkt på feber och halsont och Janne inte riktigt kände sig återställd efter sin förkylning. Hade bestämt att köra ett varv på runt fyra mil fyra gånger för att enkelt kunna fylla på med energi och vatten och Hundvis blev basecamp. Rullade iväg i det härliga vädret med riktning Roknäs.

Kent ville följa med en par varv och händigt nog passerade vår bana hans hus så då var vi två helt plötsligt. Betydligt lättare med sällskap.
 Då vi passerade Lillpite ringde Per undrade var vi var. Han var på väg ut på sitt distanspass och tyckte väl att han kunde köra åt vårt håll och möta upp. Vi räknade ut att vi kunde mötas på nästa varv. Vi rullade på och tog ett snabbt stopp på Hundvis innan vi rullade ut på varv två. I Roknäs mötte vi Per som var nära haveri då bakfälgen på hans hoj spruckit så vi stannade hos Kent och laddade upp med lite silvertejp som kunde komma väl till pass.
 I Långnäs skildes våra vägar åt då Per hade en tid att passa och jag och Kent stretade vidare. Nu hade det börjat töa på vägen och bitvis var det rätt blött och moddigt, något som blev värre ju längre dagen led. Hade faktiskt varit bättre med 1-2 minsgrader men man ska inte klaga. Kort stopp igen och ut på tredje varvet. Nu hade det börjat blåsa rätt rejält och vi hade en elak motvind upp till Roknäs Där Kent tackade för sig. Då jag kom tillbaks till Hundvis beslutade jag mig för att köra sista varvet förbi Havsbadet för att få lite variation. Nu började det kännas i kroppen att man suttit på cykeln i drygt fem timmar. Tog det säkra före det osäkra och körde en par kilometer över för att inte råka ut för att det skulle fattas några hundra meter. Läste på Strava att en del missat att 100 miles är 161 km och bar kört 160. Småsurt.
Var rätt trött och sliten då jag kom fram. 161 km är rätt långt på en 13-14 kilos gammal MTB med dubbdäck. 7.01 blev tiden och snittet drygt 23, ungefär som planerat.
Kul att ha gjort det i alla fall och benen var ändå rätt pigga trots att det är tidigt på säsongen.

torsdag 21 februari 2013

Första riktiga passet

Första riktiga passet gjort med effektmätaren. Svidade om direkt efter jobbpendlingen och körde igång med världens vanligaste intervallpass - 4x4. Spände bågen lite och siktade på 350 watt. Snittade 354 watt på intervallerna och lyckades trampa ut alla utan att tappa effekt även om det var snorjobbigt. Ett riktigt lyft då man ser snittwatten för intervallen och får siffrorna direkt i Edgen. Det här är nog bland dom bästa köp jag gjort.





onsdag 20 februari 2013

Power2Max

Gillar man siffror och prylar står så klart en effektmätare högt på önskelistan. Har i flera år varit sugen på en men inte riktigt satt mig in i vad man ska göra med siffrorna och därför tyckt att det varit lite dyrt bara för att mer att leka med. Då vi hållit på med lactattesten har jag fått lite mer kött på benen och läst på en del så då har tankarna börjat komma att göra en investering. Ville ha mätaren i vevpartiet då jag i huvudsak tänkt ha den på tempohojen och vill köra med Pro-discen. Power2Max är det mest prisvärda och nu då dom fått till problemet med temperaturkalibreringen och fått "godkänt" av DC Rainmaker så slog jag till. För att få dit mätaren behöver man ett vevparti med löstagbar spindel då den byts ut mot mätaren och händigt nog säljs vevparti och mätare i paket. Finns ett antal olika att välja mellan beroende på typ av vevlager. Jag valde budgetalternativet med FSA Gossamervevar och 3-4 veckor efter beställning damp ett litet paket ner. Häng med på monteringen.

Alla delar. Behåller klingorna från gamla vevpartiet.
Gamla vevpartiet.
Klingorna bortmonterade
Klingorna monterade på mätaren.
Vevarmen monterad.
Monterat på hojen.
Som synes var monteringen inga problem. Blev lite sugen att testa så jag spände upp hojen i trainern och testade en tröskeltjuga med 10 min upp- och 10 min nervarvning. Snittade 287 watt och som jag misstänkte visade Flowen för lite. Har inga snittwatt eller nån graf från trainern men jag upplevde att vid låga watt under uppvärmningen (170-190) så stämmnde det ganska bra men då jag började köra så ökade differansen och visade 40-50 watt för lite. Brukar köra trainern på 1,5 grader slope på intervallerna och jag vet inte om det spelar in eller om felet finns ändå men nu spelar ju inte det nån större roll egentligen men jag ska ändå undersöka det närmare nån dag då jag har tid.
Riktigt nöjd i alla fall och nu ska det bli roligt (OBS! ironi!) att köra intervaller.

lördag 16 februari 2013

Årets längsta

Nollgradigt och ingen snö, så då dammade vi till med årets längsta pass hittills. 113 km och inte fullt 5 timmar. Började med att jag och Petter tog Borgforsvägen upp till Per där han anslöt och sedan körde vi Granträskmarksvägen hem. Efter ett litet stopp på jobbet för lite käk och dricka följdes vi åt till Långnäs där vi skildes åt och vi rullade sista milen hem. Bra uppladdning för nästa helg då vi planerar att köra Stravas Quarq Power Trip. 100 miles (161 km) på ett pass. Borde bli en fin tur om det inte blir snorkallt eller snöstorm. Då blir det nog en riktig utmaning. Vi ålanerar att köra det som en fyramilsslinga som vi kör fyra varv för att ha ett basecamp med kläder och energi. Vill nån hänga med är det bara att komma. Vill man inte köra alla 161 km kan man kanske hänga med ett eller två varv.





måndag 11 februari 2013

Velodromhelg

Hemma efter att ha levt proffsliv i Falun i helgen med velodromcykling för hela slanten. Åkte ner till Umeå på torsdagskväll och övernattade hos Mats Nygren och Linda som så gästvänligt upplät sängplats. Efter en lång bilresa med mycket cykelsnack sladdade vi in vid velodromen med fem minuter tillgodo.
Då vi kom in till velodromen höll vi på att smälla av. Man har ju hört att Faluvelodromen är brant och sett bilder, men det är ingenting mot verkligheten. 50 grader är lutningen och det ska visst vara bland dom brantaste i världen. 45 grader lutar banan i Manchester. Det är på grund av att den är så kort som lutningen är så brant. 190 meter är banan mot 250 meter som är lite mer standardlängd. Att man skulle kunna hänga kvar där såg ut som en omöjlighet.

Det går ju
Vi skulle gå en obligatorisk grundkurs först på fyra timmar där det först var en dryg timme teori där vi gick igenom alla säkerhetsregler och fick lite annan info. Sen svidade vi om till cykelkläder och valde ut en hoj i rätt storlek (dom hade ett stort antal lånecyklar) och fick börja rulla lite lätt i den mörkblå säkerhetszonen för att vänja oss att trampa utan bromsar eller frihjul. En minst sagt märklig känsla då man inte är van. Kan ju inte påstå att respekten för banan minskade men jag vågade mig till slut upp på banan och körde ett varv på svarta linjen med hjärtat i halsgropen. Sen samlade vi ihop oss och Peter, som kursledaren heter, tog täten och vi efter. Efter några varv släppte nervositeten då man märkte att höll man bara fart så hängde man kvar. Att få stopp på ett sånt här ekipage är ju och så lite speciellt då det inte finns några bromsar utan man mår hålla emot med benen och se till att man har nått att hålla i sig i då det tar stopp. Sen skulle det övas på växlingar och det var en härlig känsla då man skjuter rätt upp i kurvan för att hålla sig kvar där och sen gå ner och lägga sig sist. Vi han även med att sätta en tid på flygande varv. Banrekordet är 11,01, damrekordet har Sanna Kallur med 12 ,37. Med min totala brist på explosivitet och orutin hade jag väl inga större förhoppningar och tiden 14,01 visade väl på det, men kul var det.

Dag två hade vi två pass inplanerade. Först ett öppet pass mellan 10.30-12 där vi var väldigt många på banan. Vi var runt 15 st i vårt gäng då vi gick utbildningen med ett gäng från Östersund och sen kom Tom, Kalle och Rickard från Gimonäs, som gick kursen ifjol, och körde med oss. Sen efter mat hade vi ett pass mellan 14-16 där det bara var vi. Då blev det lite mer fartkörning även om det var lite kaotiskt i början innan vi riktigt kommit överens hur vi skulle köra. Bland annat körde vi en kul övning där klungan körde rätt lugnt på blå linje och på signal från ledaren gick antingen den första eller dom två första loss från klungan  och jagade ikapp svansen på klungan. Jobbigt men skoj. Sen var det bara åka tillbaks till hotellet för lite vila innan middagen. Sen blev det en hel del cykelsnack inna sängen väntade.
Sista passet var på söndag förmiddag mellan 10-12 men där hade det tydligen blivit nått missförstånd för då vi kom till banan pågick redan ett nybörjarpass men ledaren Roine Grönlund fixade snabbt så vi kom in på sista timmen av deras pass och sedan fick vi köra intensivpasset som gick mellan 11-12. Det var en rätt plågsam historia där farten var betydlig högre än tidigare pass och pulsen var rätt ofta på rött. Bland andra dök relativt nykorade världsmästaren i poänglopp i H55, Lars Myrberg upp. Hade dock sinnesnärvaro nog att undvika hans grupp utan vi som inte är så vindsnabba bildade en egen grupp. Mats Nygren och Kalle Walleij hängde dock med hur lätt som helst.
Kort sagt en riktig kanonhelg och motivationshöjare att få leva cykel en helg. Om chansen kommer att få åka i velodromen så ta den. Sjukt skoj och rätt annorlunda mot annan cykling.
Till sist en film från några varv där dom kör en "jaga i kapp svansen" övning fast på tre. Inte vårat gäng dock.


torsdag 7 februari 2013

Falun, here we come!

I helgen kommer velodromen i Falun att ockuperas av ett gäng norrlänningar från lite varstans. Jag, Pelle och Johan B åker ikväll ner till Umeå och plockar upp Mats Nygren för vidare avfärd imorgon bitti till Falun. Där möter vi upp fler umeåbor och ett gäng från Östersund för att snurra runt lite. Jag har gjort allt för att förbereda mig.
Jobbat lite på lårmusklerna.

Och så gick jag kurs i Hjärt- och Lungräddning igår. Risken är väl att det är jag som behöver det!

lördag 2 februari 2013

Och där var Petter

Lyckades ju schabbla bort en bild på Petter från torsdagens pass så här kommer två stycken i stället från dagens 3,5-timmes pass i rätt tungcyklat före, bara så att ni inte tror att han ligger på sofflocket och latar sig.



fredag 1 februari 2013

Nån sorts sammanfattning kanske...

Slut på januari och man kanske skulle försöka sig på en liten sammanfattning träningsmässigt kanske. Volymmässigt toppade januari alla förväntningar med dryg 57 timmar och 1077 km. Runt 25 timmar mer än i fjol. Har som sagt var blivit en hel del distans då vädret och framförallt temperaturen varit oss nådiga. Har även betat av dom tröskelpass som skulle göras även om det varit slitigt att sätta sig på trainern efter jobb och jobbpendling.
Avslutade månaden med ännu ett skönt distanspass med Petter. Tempen var bra, men vi trodde det skulle bli ett slitigt pass då det kom så mycket tung snö igår men förvånande nog hade dom lyckats röja bort snön bra på alla väger. Det var bara i Lillpite vägen var lite dålig då den hade blivit som en tvättbräda.