Fyrkantsserie i Sjulsmark

Eftersom vi inte körde nått DM-linje, körde vi en snabbt hopplockad fyrkantsserie i stället i går på den tuffa Sjulsmarksbanan. Vi blev 6 st till start men jag hade inga förväntningar att köra alla varv. Till det är formen alldeles för dålig. Hade inga problem att hänga med på platten men då vi kom till jaktberget fick jag verkligen slita. Låg på maxpuls hela backen men slet mig konstigt nog med. Förstod att jag skulle flyga av i kyrkbacken så jag såg till att ta sista förningen fram till backen så jag inte skulle vara i vägen för dom andra. Hängde väl med 2/3 upp men då det började smaka kräka i munnen var det dags att slå av. Körde sen ett varv själv i skaplig fart innan jag klev av. Då hade Micke också fått nog och höll på packa ihop. Petter var snabbast med Johan Boldrup tätt efter. Sen rullade Pelle och Danne in efter en stund.
Ett jättebra träningspass blev det i alla fall och höften kändes i stort sett inget utan nu var det den kassa formen som satte stopp. Avslutar sjukskrivningen i veckan men börjar mjukt med en ledig dag.

Grabbarna som orkade alla varv. Petter, Pelle, Johan och Daniel

DM-tempo

Då Kiruna inte kunde anordna DM:et i år så tog vi över med kort varsel och körde i Hemmingsmark. Har ju absolut ingen fart i benen men var ändå sugen att leka lite med pojkarna och då vi fick ihop funktionärer så krängde jag på mig tempodräkten och tröck tempostruten på knoppen och körde. Hade absolut inga förväntningar på en bra tid då jag har noll fartträning och fortfarande ont i höften då jag trycker på, men konstigt nog så känns det inte ett smack i höften då jag ligger i tempoställning. Hade jättehög puls hela vägen men blev aldrig jättestum. Drygt 38 km/h i snitt var ju ruggigt mycket bättre än väntat så lite fart finns tydligen kvar.  Mycket cykelsnack efteråt som vanligt. Fyrkantsserie i Sjulsmark imorgon men där lär man ju bli avhängd så det sjunger om det men ett varv ska jag köra i alla fall.

Foto av Kurt Lundgren från starten

Armstrong

Då Lance Armstrong nu kastat in handduken så återstår det att se om han blir av med sina TdF-segrar. På bilden kan man se vem som KANSKE har vunnit!

Fallet Thomas Quick

Plöjer sen nått år tillbaks ljudböcker via Storytel. En alldeles utmärkt tjänst som för 169:- i månaden låter en lyssna obegränsat på dom drygt 2000 böcker som finns i biblioteket, antingen som stream eller nedladdat i telefonen. Helt suveränt att kunna läsa samtidigt som man gör annat. Pendlar alltid med en bok i öronen och får då nästan en timmes läsning per dag "gratis". Senaste boken var Hannes Råstams "Fallet Thomas Quick", en helt sanslös historia. Att det kan finnas en eller annan dåre inom rättsväsende kan väl förstå man att lyckas få ihop så många i samma rättsfall är ju obegripligt. Rekommenderas verkligen.
Om någon är intresserad att prova Storytel så har jag fem gratisböcker att dela ut. iPhone eller Androidlur och storytelappen är allt som behövs. En kommentar med mailadress så fixar jag det.
För att göra det lite cykelrelaterat så håller just nu Gabriella Ekströms "De som inte vann" att läsas in efter en omröstning på Storytel.

Rekordmilen 6 a.k.a. Plättracet

Årets sista Rekordmil i går och som traditionen bjuder vankades det plättar av morsan och farsan även om vädret nästan satte stopp för kalaset. Lätt, lätt regn strax före start som gav med sig så det blev ju en riktig toppenkväll. Priser till alla, Pelle fick godis och proppmätta magar på alla.
13 cyklister bör nog nästan ha varit nytt rekord. Kul att Johan Boldrup dammat av tempohojen och dök upp och även att Fredrik Röding dök upp med sin nyköpta Cérvelo P3:a.
Inga riktiga toppentider ikväll dock. Focus fanns väl på annat :)

Petter tog hem femhundringen för årets snabbaste tid. Grattis!

Rekordmilspremiär för Fredrik Röding

En rutinerad Hardy Blom hade hört att det går hårt till vid plättbunken så han behöll hjälmen på.

Skogskocken Marino Berglund

Rollerskitrack Cycling Race

Idag stod Rollerskitrack Cycling Race på programmet. Ett upplägg liknande en skidsprint på rullskidbanan på Lindbäcksstadion med tidkval, kvalheat och finaler. Nu blev det tyvärr inte så många som körde men för en gångs skull mycket publik så det blev en trivsam tillställning ändå, speciellt för mig som slapp cykla flera gånger uppför backarna.
Lite synd att inte fler tar chansen att komma och leka ihop med andra. Bättre backintervallpass kan man knappast få och så mycket roligare att göra det med andra. Man kan ju faktiskt tävla även om man vet med sig att man inte har nån chans att vinna.
I alla fall verkade alla trötta och nöjda. Enda missödet råkade Henrik Blom ut för då han gick omkull i sista kurvan i överlägsen ledning i sitt kvalheat. Lite skrapsår som säkert svider men cykeln höll i alla fall.
Stort tack till alla och speciellt till Petters föräldrar Tomas och Monica som bjöd på supergott fika.

Prispallen

Hela gänget som cyklade

 

Tvåa - Petter

Ettan - en suddig David

 

Trea - Johan

Fyra - Daniel

 

                                
Mer bilder tagna av Kurt Lundgren finns HÄR

Klubbträning

Känns lite skumt att hoppa på kryckor ut till cykeln för att sen susa iväg men enligt läkaren var det bra träning att hoja så jag kör det i stället för sjukgymnastik. Klubbträning i kväll och jag tänkte väl mest åka dit och träffa lite folk, lämna en tröja till Daniel Lind och rulla med så länge jag orkade, nån km max, men det gick ju bättre än väntat. Inga problem alls att hänga med även om jag fick slita lite uppför då både flåset inte är det bästa och höften gör lite ont då jag tar i. Lägger jag mesta trycket med höger ben går det dock skapligt. Nu märks det verkligen vilken skillnad det är att köra solo och ligga i klunga och nu börjar vi verkligen bli en klunga på träningarna.

Snabba pojkar

8 pers på en träning och sen plockade vi upp Martin Bergström med bror som åkte med några mil. Lite skillnad mot för bara några år sen då i stort sett bara jag och Micke körde. Skoj och hoppas att det håller i sig. 74 km fick jag ihop. Vi körde långa PT-loppsbanan som vi märkte upp igår.

Och sen måste väl den obligatoriska punkabilden också få plats.

Petters farsa gick på pumpen

Möra ben

Åkte runt och märkte upp PT-loppsbanan med Micke igår kväll och vilka ruggigt sega ben jag fick efter det. Detta trots bara ett snitt på runt 24 km/h (tror Garmins autostop inte alltid autostoppar, för SÅ sakta körde vi inte). Både distansen - 73 km och tiden - drygt 3 timmar är tufft för en gammal och skröplig kropp. Fuskade även några av och påstigningar, även om Micke tog det mesta, så det känns lite i höften idag så det blir nog ryggläge tills i kväll då jag tänkte besöka klubbträningen. Lite socialiserande och kanske man orkar rulla med några km.

Micke the marker

Rekordmilskväll

Rekordmil i kväll - dock inte för mig, utan jag agerade starter och tidtagare. Kanonförhållanden med i stort sett vindstilla och varmt och skönt vilket visade sig på tiderna. 4 man (eller 3, minnet sviker) under 14 minuter, pers med runt minuten för Johan och Per Risberg och äntligen kom Micke under 15 min.

Kul också att återväxten är säkrad. Stefans grabb, Joel gjorde debut och kom in på en jättefin tid trots minimal träning. Inte länge innan farsgubben åker på dyngstryk.

Joel Lindbäck innan start

Nästa tisdag är det avslutning och då hoppas vi på bra väder så vi får dom traditionsenliga plättarna. Dom brukar ju locka cyklister från när och fjärran.
Till sist, kvällens snabbaste. Undrar vad han hade så bråttom till. Han kom ju ändå bara fram till samma ställe som han startade från.

Per "killerface" Nilsson

Back in the saddle again

Då glömmer vi alla tråkigheter med Vätternrundan och tittar framåt. Fortfarande sjukskriven en par veckor till för att successivt öka belastningen på höften men frakturen såg bra ut och det bästa av allt - fått klartecken till att börja hoja lite lätt som rehabträning. Korta, lugna pass så här till en början så klart, men galet skönt att få lämna soffan och komma sig ut.

Trevligare utsikt än från soffan

Vad man däremot kan konstatera är att 8 veckor i soffan är rätt kasst för både kropps- och cykelformen så man har ju lite och jobba med.

Snart snabbare än min egen skugga